stackars vänner...

när jag flyttade till lkpg för sådär 6½ år sen då var det på vinst och förlust, ganska så snart blev det faktiskt en vinst då jag fick jobb på dåvarande farlo som numer heter esca. en hamburgertillverkarindustri, låter kul va? på det svarar jag att det verkligen inte var ett roligt jobb men ack så kul vi ändå hade, jag har fått väldigt goa vänner och dessutom har jag ju fått hela min älskade familj därigenom då även fredrik jobbade där då vi träffades.
när jag tänker tillbaka på all snöbollskastning, radion i röda lurar, allt festande och alla livsfarliga maskiner som man slet på dag ut o dag in så måste jag säga att jag blir lite sentimental. det är ju faktikst så att hade inte jag varit där till o från i fem år som jag var hade inte jag varit den person jag är idag. allt man har bakom sig i livet har format den person man är. tänk tillbaka vad du gjorde igår och inse att de är det som gjort den du är idag.
anledningen till att jag sitter här supertrött med min mintgröna tandborste i munnen o skriver det är för att när jag läste corren idag så stod det att just denna fabrik, Min fabrik ska läggas ner. märkligt nog känns de fakitskt lite tomt men framförallt så är jag så ledsen för alla jag känner som jobbar där, det finns de personer som har byggt hela sina liv på denna fabrik, sånna personer som jag aldrig tror kommer hitta nåt nytt, de är dessa jag lider med. och i dessa tider!!