till en början var han rädd, rädd för allt. sadeln var för hög, tramporna var läskiga osv osv. efter inte alls många min så satt han tillslut på pakethållaren och trampade, för att sen vara tuff nog att sätta sig på sadeln. det gick framåt men största dragningskraften kom från morfar som drog i ett snöre vilket satt fast i styret. men, tro det eller ej.. kanske 20 min efter dragning i snöre började han cykla själv. och vips så stor han blev vår pöjk, sen cyklade han o cyklade o cyklade hela helgen. t.o.m. att hjälmen var på när vi åkte bil på lördagen in till lkpg. stolt är nog det ord jag vill sätta på emil den helgen.
visst ser han väl rätt nöjd ut ?
lilla love han sitter så fint nu. och han hade också besök i helgen. en liten viting har dykt upp i hans mun. Aj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar